I tisdags firade jag och Martin 3år tillsammans. Det var då vi kom överens om att vi nog var tillsammans nu ;)
Första gången vi träffades var två somrar innan lite snabbt och sen träffades vi några gånger på dom två åren tillsammans med gemensamma vänner. Inte så ofta men det hände. Jag avskydde Martin och tyckte han verkade vara en dryg tönt. Och han minns än idag exakt vad jag hade på mig första gången han såg mig och blev intresserad direkt! ;) så det kan bli!
Han ringde nån gång ( jag svarade inte) han skrev sms ( jag svarade) sen den 13 augusti 2010 ( varför jag minns det exakta datumet är för att Eva fyllde 50 då ) så fick jag ett sms när jag var på fest hos Malin där det stod "gå på stadshuset om du ska ut" och jag kände ett pirr i kroppen att jag bara måste ge han en chans och att han kanske inte är så tokig ändå. Han var ju uppenbarligen riktigt intresserad sen en lång tid tillbaka. Så jag gick dit. Ringde han och frågade var han var. Han sa att han precis klev ur taxin. Jag såg han vid taxin med ryggen emot mig och knackade han på axeln, sa hej och kysste han!
Något jag aldrig gjort förut! Det kändes bara som att det var så jag skulle göra!
Sen kysstes vi hela kvällen och skiljdes åt. Dagen efter sågs vi igen. Jag, han och Magda :) dagen efter det gick jag till han för att se en film innan kvällståget gick hem till fränsta. Men så blev det inte! Inget tåg. Istället blev jag kvar i stan i en vecka. :) efter det sov jag hemma i sammanlagt två nätter innan jag flyttade in hos han typ en månad senare! ;)
Haha så det kan bli! En kyss och jag var fast! Inte bara det såklart! Utan jag lärde känna han på djupet väldigt tidigt. Vi pratade å pratade. Oj så jag älskar Martin! Och vad fint det är att få dela mitt liv med den mannen. Dessa tre år har inte bara varit bra! Det ska gudarna veta. Att bo i en etta var krävande. Vi var nära göra slut ett antal gånger. Kunde knappt andas utan att den andra blev irriterad för ett tag. :/ men det är ju så i ett förhållande. Den som bara har det bra tror inte jag vågar vara sig själv å prata ut osv. Genom all skit har vi kommit varandra närmre och insett hur mycket vi älskar varandra och hur mycket vi vill ha varandra. Och sen vi flyttade till den här lägenheten så har vi knappt bråkat. Självklart har vi tjafsat men vem gör inte det. Jag menar som om sopor, tvätt å annat viktigt ;) haha men spela roll! Jag är lycklig och jag hoppas att Martin också är det ;)
Nu låter det som att det varit mer dåligt än bra, men hade det varit så så hade vi inte klarat tre år! Det värsta med dessa tre åren är nog att jag har gått från att vara 22 till att vara 25! Suck för det! Åren springer iväg!

Tack för tre år med dig!