Natten var riktigt usel, vaknade tusen gånger av att det var varmt i lägenheten och av blåsten ute. Klockan ringde 7.30 och planen var att jag skulle upp och göra mig redo då vilket jag inte orkade, drog mig till 8.30 istället. Klockan 9.00 var jag iaf på plats nere på miun för att träffa studiegruppen, när alla satt sig ner för att dra igång kom vi på att vi inte ens skulle göra som vi trott! Så vi packade ihop och gick hem igen, haha!

När jag kom hem började jag med tvätten, Martin diskade och sen åt vi lunch och såg på tv. 

Hör och häpna!!!
Jag har suttit vid datorn och bytt pensionsfonder alldeles själv,

har ingen aning om jag har gjort rätt eller fel men känns bättre än att ha den jag hade iaf!

Är det någonting jag inte vet ett skvatt om så är det fonder å sånt, men jag måste ju börja lära mig lite om jag vill ha en bra pension! Tycker det känns sjukt att man ska tänka på pensionen när man är 23 dock och tycker att det är sjukt att det ska behöva fungera som det gör. Kan man inget om fonder så kanske det går åt helvete och man förlorar en massa pengar som man egentligen borde ha fått...... Pengar pengar pengar, inte ens om man gör rätt för sig i hela sitt liv så är det säkert att man får en bra pension! Tänker bara på alla äldre som har jobbat sen dom var barn och ändå får det ruggigt knapert när dom pensionerar sig. :( Hoppas det går bättre för mig och att jag börjar fatta något av det här nu då, och att jag inte satte mig själv mer i skien än jag var innan! 

Förbannade pension... känner mig bara äldre när jag tänker på den plus att jag börjar få åldersnoja!

Glömmer bort hur gammal jag är ibland också... så nu förstår jag dom äldre som säger att dom inte vet om dom är 56 eller 57. Är det så med åldern? Att man efter 20 börjar skita i hur gammal man är och glömmer bort det tills dagen kommer och någon frågar hur gammal man är. Det var en person som frågade mig och jag svarade 22!

Jag fyller 24 i juli och svarar 22, vad är det för fel? Kanske försöker jag förtränga det.. känner faktiskt att jag gruvar mig för att fylla 24, det är skrämmande! När jag var yngre ville jag ha barn när jag var 20 och trodde länge att det skulle bli så också, nu vill jag gå i skolan och göra andra saker och känner att jag blir lite stressad över att alla andra får barn och att jag inte kan vrida tillbaka klockan när jag är klar med skolan.

Då är jag 27 och närmre 30 än 20 och det kommer vara dags för mig att göra sånt som alla andra redan har gjort, men som jag har väntat med för att hinna med annat. Nu menar jag inte att man inte kan göra flera saker samtidigt, man kan gå i skolan och ha barn, man kan vara arbetslös och skaffa barn och allt det där. Ibland känns det bara rätt och då gör amn det iallfall. Ibland kanske det är det där barnet som är det viktiga och som vissa behöver och saknar mer än att hinna göra allt annat och då ska dom göra så! Jag har också tänkt dom tankarna ibland och varit avundsjuk på alla som får små söta bebisar, men kommit fram till att det jag gör nu får gå före och att jag kommer hinna sånt också, ändå kommer stressen över mig ibland och det enda jag tänker är............... Fan jag fyller 24! 

Jag vet ju ändå att var sak har sin tid, nu är det skolan och snart också körkortet(hoppas jag, JÄVLA PENGAR!) 

Sen om några år är det dags för "sånt där annat" för mig... så känns det nu iaf. Man kan ju hinna ångra sig och man ska aldrig säga aldrig.... Känns bara bra att jag har fått min Martin och att vi kan leva ihop i några år först! :)

Är dock jävligt imponerad av alla som klarar av både skola och barn, att hitta tid till läsning kan inte vara det lättaste, det är strongt gjort! :)