Alla inlägg den 11 oktober 2011

Av Tove - 11 oktober 2011 19:49

I eftermiddag har jag, pappa och Eva varit ute på Erikslunds shoppingcenter och handlat, jag köpte ett par röda jeans till mig och en röd lampa och en röd pläd mm till pappa! :) 
På hemvägen stannade vi för att köpa skinka till frukosten, jag köpte även kakor till mjölken, barnsligt gott! OREOS OCH KALL MJÖLK!

     

Jag glömde bort tidsskillnaden nyss å skrev till Martin och undrade varför han inte svarade.. han skriver så gulligt och fint så jag saknar han ännu mer... den jäveln! :P Men snart är han hemma, och likaså jag... Vi kommer åka samma tåg hem till Sundsvall, jag kliver på i sthlm å han på arlanda! Per kliver också på i sthlm med mig för att vara hela helgen med mig å Martin (framförallt Martin). Så vi kan vänta oss lite fest å fylla! Annelie å Jim ska också försöka komma någon kväll, om dom får barnvakt! Hoppas på det, festar med dom alldeles för sällan, men så är det när man har barn å det vet jag ju! Så inte blir jag arg för det!! :)
Nu kanske vi kan dra till med fest redan på torsdag då vi alla är ledig då så då behöver dom ju inte barnvakt då dom får barnen på fredag! Så det låter som en plan.. Hon har ju varit sjuk i en hel vecka också om inte mer, magsjuk och förkyld! Så då hoppas jag också på att Annelie frisknat till och är pigg nog att hon kan vara med!!!! :P

 

Höst från pappas balkong! 

 

Av Tove - 11 oktober 2011 14:05

Jag är 23år gammal och saknar Martin (som är i Las Vegas) fruktanvärt mycket. Jag längtar så mycket att jag känner mig lite löjlig! 

Men är man van att sova med någon så är man!!! Det är på nätterna det är jobbigast, även vissa stunder på dagen!  Ibland kan man behöva en kram och en puss i pannan, ibland en stor fet kyss!


Man märker hur viktig och saknad närheten är när man är utan den... men så är det med allt, man kan märka hur viktig en person är eller var när den är död. Man kan märka hur mycket man behöver prata av sig i telefonen när den gått sönder.. Hur viktigt det är att ha allt man har, man känner sig handikappad utan vissa saker, bara för att man är så van att ha den/dom sakerna eller varför inte dom personerna.

Tänk å få åka ut i skogen å bara vara i en månad, utan allt man har hemma. Tänk vad man skulle uppskatta, duschen, kylen, tvättmaskinen, soffan å datorn mer när man kom hem då! Och för att inte glömma det absolut viktigaste.... vad man skulle uppskatta sina vänner och sin familj mer... tiden att umgås med dom mer! 


Jag blir arg när föräldrar låter småbarn spela dator och tvspel hela den vakna tiden på dygnet bara för att barnet är glatt och snällt då. Jag tycker att det är viktigt att vara ute och leka, inne och leka med sina leksaker, pyssla å mysa med sina föräldrar.

Menar ju inte att barn borde inte borde få spela alls, men 30min om dagen eller 2 timmar i veckan skulle väl räcka? 
Att fetman blir vanligare är ju som inte så konstigt.. och jag ska väl inte säga nåt om den saken, som gått upp i vikt själv, men jag kan säga något för jag vet ju att det beror på mig själv och den där förbannade soffan!

Så nu tar jag promenader varje dag eller hoppar runt hemma i lägenheten som en idiot, allt för konditionen! 


Barn har spring i benen och borde röra sig mer, äta husmanskost och leka mer! Inte sitta hemma framför en skärm å äta chips, dricka saft varje dag och bli arg så fort mamman säger att man ska gå ut och leka. När jag var liten så var det roligt att leka ute, då var det verkligen som man säger... "Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder!" men fast att kläderna blir bättre och bättre med åren så undrar jag? Blir dom bättre? Är det bättre kvalitet än förr eller är dom bara mindre använd?


Ett stort tack till min mamma som alltid menar nej när hon säger nej och ja när hon säger ja! Jag har aldrig fått ett kanske av min mamma... hon är rak från början och då är det ingen mening att tjata! Och tack för att jag fick dator och roliga tvkanaler så sent så jag fick vara utomhus och inne på rummet och vara just mig, kreativ och sprallig!

Jag vill bli precis en sån mamma..... och pappa är likadan så hade jag varit kille hade jag velat bli en sån pappa!

Hård men ändå snäll och mjuk och framförallt kärleksfull och kramig. Min mamma har regler och regler är bland det viktigaste som finns... om dom görs med kärlek och omtanke och hela tiden har syftet att göra en fin och bra människa av dom så ser jag inget negativt i att mina småsyskon får skäll när dom gör fel!


Jag växte upp och blev en bra människa om man får säga så om sig själv? Trevlig och omtänksam, snäll och givmild, en bra syster till alla mina fyra småsystrar och nu en bra flickvän till min Martin!
Så mamma fortsätt vara DU, så fortsätter jag att vara jag!


Bilder på några ur min familj!


          



Jag, Mamma & Linda (syster)          Jag & pappa                    (Syskon) Fanny, Wilma & My



                                      Jag      Martin


Tidigare månad - Senare månad
Ovido - Quiz & Flashcards