I västerås är det strålande sol och klarblå himmel, blåser lite men det är ju höst!
Jag fick äntligen sova ut en dag, sov till 10.30 Tänker snart hoppa in i duschen å sen ta en promenad ner på stan å kika lite.
Inatt drömde jag en konstig dröm.. att jag festade på en grill och fick berätta sanningen om en gammal vän för en kille. Var sjukt fin dröm på ett kosntigt vis!

För mig är det så att när folk går runt å pratar osanning så blir jag tokig och tyvärr är det många som gör det. Som kryddar på historier och inte berättar hela sanningen utan nöjer sig med halva för att dom ska se bra ut! Jag har träffat folk i olika åldrar som gör det, kan ju vara ett barn, en ungdom, en vuxen och ibland kanske också en pensionär!

Det är ibland svårt att stå för det som är sant, det vet jag ju även själv.För alla har vi nog dragit en lögn ibland vare sig vi vill eller inte. Som barn kunde jag ljuga ibland och som tur är så växte jag ifrån det.  

Jag är så glad över mitt förhållande då ingen kan säga något om oss som vi inte redan vet om varandra. Vi har berättat allt och varit ärliga från början! Tex. om någon stöter på mig eller Martin på krogen och den andre inte är där när det händer, så berättar vi det alltid för varandra direkt i ett sms, telefonsamtal eller dagen efter när vi träffas. På det viset kan vi lita på varandra när vi går ut på varsitt håll. (vilket vi oftast inte gör, oftast är vi ute tillsammans)

Hade jag varit tillsammans med någon annan än Martin och "han" skulle åka till Las Vegas så hade jag nog dött, det där "what happens in vegas stays in vegas!"

Jag hade blivit tokig! Och inte en enda gång har jag tänkt tanken på att något sånt skulle ha hänt nu, jag drömde det en natt men när jag vaknade så skrattade jag lite!

Är lycklig med Martin och det bevisas ännu mer när han reser . För att kunna lite på varandra är egentligen det viktigaste i ett förhållande och förmågan av att inte älta gamla saker om och om igen är oerhört viktigt! Kom på igår när jag pratade med Maja om förhållanden och vi skulle säga saker som våra pojkvänner gjort som sårat oss lite att jag inte kunde komma på något konkret! Sa faktiskt till Maja exakt såhär: Helvete vad duktig han har varit! 
Å det är sant, han säger alltid som det är och om jag tjatar på för mycket så ber han mig att sluta och då förstår jag hur jag låter och slutar....oftast! :P 
Han har väl också sina brister ibland, men inga stora som man egentligen borde bry sig om så mycket och så är det ju för alla. Alla gör små fel, vissa gör stora om det så är farmor,farfar, mormor,morfar, mamma, pappa, syskon, vänner eller DU själv som gör ett stort eller ett litet fel. Och det är okej ibland, det viktiga är att man själv inser felet man gör och ser till att göra rätt för sig igen, och INTE gör om det igen! Ett fel kan ju ibland bara förklaras som beviset på att du är mänsklig du också! 

I eftermiddag har jag, pappa och Eva varit ute på Erikslunds shoppingcenter och handlat, jag köpte ett par röda jeans till mig och en röd lampa och en röd pläd mm till pappa! :) 
På hemvägen stannade vi för att köpa skinka till frukosten, jag köpte även kakor till mjölken, barnsligt gott! OREOS OCH KALL MJÖLK!

Jag glömde bort tidsskillnaden nyss å skrev till Martin och undrade varför han inte svarade.. han skriver så gulligt och fint så jag saknar han ännu mer... den jäveln! :P Men snart är han hemma, och likaså jag... Vi kommer åka samma tåg hem till Sundsvall, jag kliver på i sthlm å han på arlanda! Per kliver också på i sthlm med mig för att vara hela helgen med mig å Martin (framförallt Martin). Så vi kan vänta oss lite fest å fylla! Annelie å Jim ska också försöka komma någon kväll, om dom får barnvakt! Hoppas på det, festar med dom alldeles för sällan, men så är det när man har barn å det vet jag ju! Så inte blir jag arg för det!! :)
Nu kanske vi kan dra till med fest redan på torsdag då vi alla är ledig då så då behöver dom ju inte barnvakt då dom får barnen på fredag! Så det låter som en plan.. Hon har ju varit sjuk i en hel vecka också om inte mer, magsjuk och förkyld! Så då hoppas jag också på att Annelie frisknat till och är pigg nog att hon kan vara med!!!! :P

Höst från pappas balkong! 

 

Jag är 23år gammal och saknar Martin (som är i Las Vegas) fruktanvärt mycket. Jag längtar så mycket att jag känner mig lite löjlig! 

Men är man van att sova med någon så är man!!! Det är på nätterna det är jobbigast, även vissa stunder på dagen!  Ibland kan man behöva en kram och en puss i pannan, ibland en stor fet kyss!

Man märker hur viktig och saknad närheten är när man är utan den... men så är det med allt, man kan märka hur viktig en person är eller var när den är död. Man kan märka hur mycket man behöver prata av sig i telefonen när den gått sönder.. Hur viktigt det är att ha allt man har, man känner sig handikappad utan vissa saker, bara för att man är så van att ha den/dom sakerna eller varför inte dom personerna.

Tänk å få åka ut i skogen å bara vara i en månad, utan allt man har hemma. Tänk vad man skulle uppskatta, duschen, kylen, tvättmaskinen, soffan å datorn mer när man kom hem då! Och för att inte glömma det absolut viktigaste.... vad man skulle uppskatta sina vänner och sin familj mer... tiden att umgås med dom mer! 

Jag blir arg när föräldrar låter småbarn spela dator och tvspel hela den vakna tiden på dygnet bara för att barnet är glatt och snällt då. Jag tycker att det är viktigt att vara ute och leka, inne och leka med sina leksaker, pyssla å mysa med sina föräldrar.

Menar ju inte att barn borde inte borde få spela alls, men 30min om dagen eller 2 timmar i veckan skulle väl räcka? 
Att fetman blir vanligare är ju som inte så konstigt.. och jag ska väl inte säga nåt om den saken, som gått upp i vikt själv, men jag kan säga något för jag vet ju att det beror på mig själv och den där förbannade soffan!

Så nu tar jag promenader varje dag eller hoppar runt hemma i lägenheten som en idiot, allt för konditionen! 

Barn har spring i benen och borde röra sig mer, äta husmanskost och leka mer! Inte sitta hemma framför en skärm å äta chips, dricka saft varje dag och bli arg så fort mamman säger att man ska gå ut och leka. När jag var liten så var det roligt att leka ute, då var det verkligen som man säger... "Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder!" men fast att kläderna blir bättre och bättre med åren så undrar jag? Blir dom bättre? Är det bättre kvalitet än förr eller är dom bara mindre använd?

Ett stort tack till min mamma som alltid menar nej när hon säger nej och ja när hon säger ja! Jag har aldrig fått ett kanske av min mamma... hon är rak från början och då är det ingen mening att tjata! Och tack för att jag fick dator och roliga tvkanaler så sent så jag fick vara utomhus och inne på rummet och vara just mig, kreativ och sprallig!

Jag vill bli precis en sån mamma..... och pappa är likadan så hade jag varit kille hade jag velat bli en sån pappa!

Hård men ändå snäll och mjuk och framförallt kärleksfull och kramig. Min mamma har regler och regler är bland det viktigaste som finns... om dom görs med kärlek och omtanke och hela tiden har syftet att göra en fin och bra människa av dom så ser jag inget negativt i att mina småsyskon får skäll när dom gör fel!

Jag växte upp och blev en bra människa om man får säga så om sig själv? Trevlig och omtänksam, snäll och givmild, en bra syster till alla mina fyra småsystrar och nu en bra flickvän till min Martin!
Så mamma fortsätt vara DU, så fortsätter jag att vara jag!

Bilder på några ur min familj!

Jag, Mamma & Linda (syster)          Jag & pappa                    (Syskon) Fanny, Wilma & My

                                      Jag      Martin